tää on niin tätä

Jag borde vara på 30-års kalas, men jag har blivit dunderförkyld. Varför blir jag alltid sjuk då det är nåt himla bra spektakel på gång? Jag funderar på att halsa några värktabletter och gå på festen trots min flunssa.

eller så stannar jag hemma och planerar framtida äventyr med min giraff.

e de såhär de ska va?

Mitt första studieår vågade jag mig med i spexet. Jessica och jag smög in oss på höstmötet och från och med den dagen har vi varit stolta spexare. Första året var jag med i ”Riktiga bändet och den mindre viktiga delen av riktiga bändet och stråkarna och Lotta” Då lärde jag känna Lotta. Underbara Lotta.

Året därpå förde spexet publiken till den bräckliga freden mellan den två världskrigen. Greta Garbo sjöng om jämlikhet och förbättrade världen genom sin talkshow ”Garbolla on asiaa”

Sheriffen Sam Steele räddade Dawson’s Cracks ekonomi i vilda västern. (trodde han i alla fall)

Att vara med i spexet är det roligaste som finns. I år har jag tagit ett steg tillbaka och sitter i publiken då spexarna spexar loss på scen. Det ser så kul ut att jag nästan börjar tänka på om inte jag kanske borde söka mig tillbaka till spexet nästa år igen. Det har varit underbart att ha en vår med lediga helger och ett par lediga kvällar i veckan, men vem behöver fritid då man kan vara med i spexet? En gång en spexare, alltid en spexare…så är det bara.

sookie

Sofia, a.k.a Sookie, var förkyld och jag var trött men det spelade ingen roll, för med henne blir det aldrig fel. En helg med Sookie fick mig att längta till Helsingfors ännu mer. Om ett par år bor jag förhoppnigsvis granne med Sookie.

ingen vill veta vad du har på dig. och speciellt inte var du köpt din tröja.

ingen vill veta vad du åt på café

ingen vill veta vad du hittade i lådan

pucko och miffo i storstan

Här är Sofia och jag för nästan exakt två år sedan. Jag ser kärleksfullt på Sofia medan hon himlar med ögonen och är som en död fisk i mina armar. Imorgon får jag omfamna min kära torsk och hoppas på mindre död fisk och mera sånt här:

FATTA! Imorgon träffar jag SOFIA! Jag hyperventilerar redan.

Vi ska ha världens photo session, strosa runt på stan, imitera ödlan Eero, leka med Kjell, äta äta äta och spendera alldeles för mycket pengar (som vi inte har) på café.

the chronicles of narnia

Nu är min praktikperiod officiellt slut. Jag har fått nya insikter, mer erfarenhet och två nya smeknamn. Jag hade en elev som aldrig kom ihåg mitt namn, så han döpte om mig till Romania. I måndags slog han till än en gång. Denna gång fick jag heta Narnia. Kärt barn har många namn, eller?

saa tulla pyyhkimään!

Idag var jag på jobb. Vi satt runt matbordet och sniffade på nyköpta WC-pappersrullar. Orsaken till detta var att det var WC papper med örtdoft. VEM har kommit på att toapapper ska dofta oregano och te? Någon satt och slickade på papperet medan någon annan tuggade lite förstrött på ett hörn. Någon tryckte sitt ansikte mot en rulle medan någon annan rullade ihop ett par bitar papper och stoppade upp dem i näsborrarna. Papperet doftade kanske gräs, men så vitt jag vet blev ingen hög av det. Ja, det är vad jag gjort på jobbet idag. Ah, I love my job!

”du är så snygg att jag dör lite”

Jag har funderat fram och tillbaka på det här med mina studier. Jenny kom som vanligt med goda råd och ännu bättre komplimanger: ”men, det jag vet är att vad du än väljer så kommer du att bli en sån där lärare som alla elever älskar och vill ha med sig på klassresorna.” Vem bryr sig vad jag väljer för studieinriktning? Med vänner som Jenny vet jag att mitt liv kommer att bli bättre än bäst vad jag än väljer att studera. Det finns inte många som kan klå henne i att ge världens finaste och mest oväntade komplimanger. Vissa har jag lagrat i en box i min hjärna så att jag kan plocka fram dem då de behövs. Behändigt system.

scones

Jag har varit pank, p.a, blank och blakk i ett par veckor nu i väntan på att det ska säga ka-ching på kontot. Men egentligen är det inte så illa för min brist på pengar har fått mig att utforska köksskåpen och nu har jag lärt mig baka. Idag kom Filippa på besök. Ett besök som beskriver henne rätt så bra. Snabbt och effektivt. Hon hann stanna i 37 minuter och under den tiden hann vi baka scones, äta, prata om olika religioner och placeboeffekt, prata om vad det är att vara en god mänska, dissekera mina framtidsplaner, fundera kring hennes framtid och snacka lite ytligt crap mellan varven.

Det är fina tider nu hörni. Jag hade besök av Lotta i helgen. För första gången sen jag kommit hem från Norge kändes Vasa som Vasa. Det enda som fattades var Jenny, och om jag blundade kunde jag nästan låtsas att hon också var här. För att göra saken ännu bättre ska jag åka hemhem nästa helg och då får jag ett helt dygn med mitt älskade Pucko Soufi. Vi ska äta tills vi spricker, skratta tills vi gråter och gråta tills vi skrattar. Jag längtar så mycket att jag kunde göra ett glädjeskutt och släppa en glädjeprutt. Bara i hennes ära. Hurra!

Det går lite trögt med bloggandet. Inte för att det inte händer något, utan tvärtom. Det händer alldeles för mycket just nu. Allting är stort och omvälvande. Jag har äntligen processat höstens och vinterns händelser och känner att jag nu gått vidare i min utveckling som mänska tack vare allt det underbara, men ännu mer tack vare allt det otroligt jobbiga, jag varit med om det senaste halvåret. Allt det jobbiga som nästan tog kål på mig. Hur ska man skriva ett blogginlägg om sånt? Livsfilosofi, människosyn, egen personlig utveckling… det går ju inte att bara plita ner några få rader om det. Och skriv nu sen ett inlägg om att ”gå vidare i min utveckling som mänska” utan att låta pretentiös. Jag återkommer sen då jag har något mer bloggvänligt att skriva om. Vi ses snart igen.

special(?)pedagog

damn. tappat länken. let me know om du vet vems bild det är.

Jag valde att söka in till specialpedagogik förra våren tillsammans med alla nybakta abin. Till min enorma förtjusning kom jag in, och jag var på gång med hela spec.ped. fadirullan. Jag fick skjuta upp spec.ped. starten på grund av mitt utbytesår och en biämnepraktik som ännu väntade på mig. Just nu är jag mitt i min biämnespraktik och börjar tvivla på mitt beslut. Jag går en del grundkurser i specialpedagogik nu och har fått en mängd nya insikter och har verkligen varit  supernöjd, men egentligen läser jag specialpedagogik för att bli en bättre klasslärare. Livet som speciallärare intresserar mig inte så värst mycket, däremot har bildkonsten igen visat sitt fagra tryne och lockar mig mer än någonsin förr.

Klockan är tre på natten och jag kan inte sova för att jag nu har ett stort beslut att fatta. Ska jag bli spec.ped gulis hösten 2010 eller femte årets klasslärarstuderande med en passion för bildkonst som läser lite extra specialpedagogik vid sidan om, men skiter i behörigheten?

uhhhhh

innanför fyra väggar

Jag tar en paus från hela världen idag. Skönt och mysigt.

fattaru?

Gårdagens internationella kvinnodag dök upp i var och varannan diskussion. Eftersom jämställdhetsfrågor är minst lika viktiga under resten av året också så tänker jag fortsätta ännu lite.

Som sagt så belönade jag min själv igår med en dos Hanna Fridén. Idag skriver hon att en kille undrat vad män har för nytta av jämställdhet. Jag förstår inte varför vissa människor bara tycker något är viktigt om det gagnar dem direkt.

En tjej som heter Mikaela kommenterade såhär: ”Dessutom har män en hel del att vinna på jämställdheten också. I ett jämställt samhälle ses inte en man som en potentiell våldtäktsman, måste inte en kille vara bra på sport, får en man gilla barn utan att misstänkas för pedofili, får en man klä sig som han vill utan att betraktas som bög – och ifall han vore bög vore det inget fel och ingen värdering i det heller.”

Feminism och  jämställdhet handlar inte om att kvinnor hatar män och att alla ska vara precis likadana. It’s a two-way street. Ömsesidig respekt och allt det där.

Fatta nu ren. Det är ju faktiskt år 2010 nu.

feministisk, estetisk stilfascist

härifrån

Jag har varit så upptagen av tentläsning och onödigt stressande att jag haft nollkoll på vilken veckodag och vilket datum det är. Jag förstod inte först varför Simon var så snäll att han bjöd choklad. Men tydligen hade det något med internationella kvinnodagen att göra. Jag firar denna dag och slutet på några dagars pluggande med att fördjupa mig i Hanna Fridéns blogg. Jag har försummat henne länge nog. Jag känner hur min inre feministiska, estetiska stilfascist vaknar ur sin vinterdvala. Godmorgon världen.

damn

Ååå, jag blandade mellan två deadlines och missade nu en ansökningsdeadline för en fond som jag garanterat hade fått ett stipendie från. Fan, fan, fan. Hejdå systemkamera eller ny dator, hejdå Parisresa. Hejdå, vi ses nästa år istället.

snor och rundstycken

Det blir dyrt att äta på café jämt, så vi var äkta fattiga studeranden och köpte rundstycken och gräddost på vägen till cafét. Torrt bröd och så kallt att fingrarna nästan lossnade, men ah vad najs.

Oslo – Helsingfors för 299kr. We like!